Official Partner of BMW Motorrad

Våra webbsidor: 

Gå till
Välj språk:

Touratech Adventure Travel Portugal 15-22/2 -2014

Innan jag åkte till Portugal tittade jag på reklamfilmen för resan många gånger och mina förväntningar bara växte, jag gillade utsikten och tyckte backen vid ”soptippen” var riktigt häftig när man kunde höra stenarna landa bakom BMWn. Hur skulle det bli i verkligheten, skulle vägarna vara svåra och var jag tillräckligt duktig att hänga med gruppen på de häftiga vägarna?

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Innan resan hade jag sett mig själv glida fram på en 1200:a i det underbara landskapet och bara njuta av de fantastiska vägarna. Vad jag inte hade räknat med var att jag varje dag skulle komma tillbaka till vårt fantastiska hotell och känna att jag lärt mig något nytt om mc-körning i ett fantastiskt vackert landskap. Efter att jag kommit hem har jag funderat en del på vad det var som gjorde att jag lärde mig så mycket nytt och kommit fram till att det var den varierade körningen under dagarna. Att vi fick köra asfaltsturen första dagen var jättebra, vi fick en härlig avrostning och kunde bekanta oss med hojarna på ett behagligt sett i ett vackert landskap och jag har aldrig slagit i axeln i en citron när jag har åkt motorcykel tidigare.

Offroad-trainingen på det fantastiska träningsområdet var otroligt givande för mig. Tidigare hade jag enbart kört i vatten när jag var på Advanced-utbildning på Touratech Offroad School i Säfsen förra året och jag kunde aldrig drömma om att jag skulle köra i så många vattenpassager den kommande veckan. När man är född och uppvuxen i Uppland är backar inget som man känner att man säkert kan hantera på en motorcykel och backträningen kändes livsviktig för mig.

Med träningsdagen i ryggen kändes det som man var redo för både backar och vattenpassager. Vad jag inte hade räknat med att det skulle vara en så fantastisk variation på körningen som det blev. På väg upp i backarna möttes man av utmaningar som stora stenar och bergknallar med skiffer som var hala på den ena sidan och vassa som knivar på den andra sidan, det var otroligt att vi inte körde flera punkteringar än vi gjorde, Continental TKC-80 håller vad de lovar. I nedförsbackarna var det givetvis också stora stena, en del stora platta stenar lossnade under framhjulet och gled med och satt ABS bromsen ur funktion och så fick man lära sig att hantera det också utan problem.

Att köra i ”hårnålskurvor” var också något nytt för mig.  Att de dessutom väldigt ofta var lerigt i ytterkurvorna och kurvorna låg utmed bergssluttningar med djupa stup gjorde det inte lättare för en höjdrädd Upplänning. Men jag kände mig oförskämt säker på vad jag gjorde och det var nog för att jag litade på min utrustning. 1200.an gick otroligt bra och jag kände att jag hade ett bra fäste i däcken. Det var inte nog med att jag saknade erfarenhet av hårnålskurvor, de här kurvorna gick ibland brant uppåt och ibland brant neråt vilket gjord att jag blev tvungen att lära mig en teknik som jag tidigare saknat. På några platser fanns det buskar på vägen som piskade broms och kopplingshandtag och ibland fastnade i fotpinnarna men det var inget som hindrade vår framfart utmed bergssidorna, det gav bara en härlig doft som påminde om de färska kryddor som jag säljer i min ICA-butik.

Vattenpassagerna var inte bara många utan en del var också rätt långa. Det var klart vatten med hala stenar, lerigt vatten som ibland var hal på botten och mycket halt när man kom upp på land där det ofta också var rätt spårigt. Den teknik vi lärt oss fungerade bra ”kör på ettans växel med bra gas och jobba med kopplingen”. Ibland körde jag så bra i vattenpassagerna så jag trodde jag drömde, var det här jag?

Det var en fantastisk service och trygghet med supportbilen. Man behövde aldrig bli låg på kolhydrater och när det blev punka gick det så fort att byta hjul att man knappast han med att fatta vad som hänt. Att vi delade upp gruppen på slutet av dagen så de som ville kunde åka hem till hotellet och ta en pilsner och vi som ville kunde fortsätta att köra var riktigt bra. Även dessa körningar var otroligt variationsrika. Den kväll då jag kanade på en sten ner i en rännil och körde fast framhjulet blev ett riktigt äventyr. Vi hade lärt oss hur vi skulle ta oss ner från en brant backe och nu fick vi chansen att visa vad vi lärt oss på riktigt.

Transporten mellan hotellet och de härliga grusvägarna var alltid intressant. Man fick en chans att se hur folk bodde, hur trafiken fungerar och massvis med apelsin och citronodlingar. När vi ibland mötte får och getter med sina herdar och vallhundar kändes det som man gjort en resa bakåt i tiden, fast BMW:n fanns ju kvar. Att komma tillbaka till det fantastiska hotellet efter en lång dag på grusvägarna och få en välbehövlig dusch var alltid skönt. För att orka med körningen nästa dag stretchade jag alltid nästan en timme varje kväll och jag kände mig oförskämt pigg varje morgon.

Jag har varit på många vinprovningar under åren men jag vill påstå att den vi hade på hotellet var den absolut bästa. Inte enbart för att vi fick dricka rätt mycket vin utan att vi blev serverade fyra viner av bästa klass. Det enda som jag saknar är att jag inte kan erbjuda mina kunder den fantastiska getosten som serverades vid vinprovningen och också i restaurangen.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag är otroligt nöjd med den här resan och framför allt att jag har utvecklat mig som mc-förare. Nu är jag väldigt glad att jag har anmält mig till ytterligare en Advanced-utbildning i Säfsen där jag förhoppningsvis ska kunna utveckla det jag lärt mig i Portugal och lära mig något nytt.

Jag åker gärna med på en resa igen! Keep up the good work! Roland Jansson – deltagare Portugal februari 2014